Idag hade vi ocksa en valdigt inspirerande workshop med kvinnan som har hand om Kripalu maten, hon ar igang med sin forsta bok & pratade mycket om att hedra sin mat  

När alla mina är sinnen är vidöppna, attackerrar mina tankar mig, det känns som att jag blir beskjuten av ljuspilar med tankar, shoff swish pjoing, från alla håll, jag älskar känslan, men det är otroligt utmattande & hur trött jag än är kan jag inte somna.
det brukar ta mig 10 att somna men 3 timmar non-stops tänkande är överväldigande.
Jag har varit med om det förut, men det händer sällan, bara när jag är i kontakt.

Hemma händer det nästan aldrig, jag alltid är påväg någonstans, det finns alltid något att göra, jag tar mig inte tid att hitta den frid som redan finns att finna på ett ställe som detta.

& fler som jag har pratat med upplever liknande.

det som jag delar med mig av kommer kanske låta väldigt flummigt & jättekonstigt utifrån kanske, jag vet inte
men ja det är lite underligt,
igårkväll såg jag liksom en tant i grön klänning & blått hår dansa balett i hallen, inte varje dag det händer!

 

Jag går upp kl 6 om morgonen yogar i 2 timmar, sen
går jag & äter frukost, frukosten är den måltid vi äter i tystnad, det är helt underbart tycker jag.
Salen rymmer upp till 500 personer kan jag tänka mig, väldigt mäktigt när alla befinner sig i sina egna världar
Maten är otroligt god, buffé 3 gånger om dagen, jag är helt i extas när det blir mat.
Så långt det bara går är det ekologisk mat, köttet är NO GMO, utan antibiotika & andra konstigheter, det finns en vegetarisk buffé & en vegansk. + en sandwich bar om man är lite lättare hungrig.

det finns massa spännande te sorter, alltid varm CHAI, & olika safter gjorda på örter & olika teer, sådargoda. 

SUPERHÄLSOSAM mat helt enkelt
häromdagen trodde jag att jag skulle klättra på väggen för jag var så sockersugen på nån liten kaka, men jag har kommit över det, jag är mätt länge, det är en enorm skillnad på mat & mat.

Nar jag kom fram pa kvallen hade vi middag med alla volontarer.
Vi ar val runt 70 kan jag tanka mig & kanske 25 av dom har varit har en langre tid sa som ett halvar, ar.
Killar, tjejer, man, kvinnor i alla aldrar. 
i en stor cirkel fick en & en beratta varfor vi valt att komma till Kripalu.

det var manga kanslor som kom fram,

nan kvinna hade lamnat sin man & barn hemma for att ta hand om sig sjalv ett tag, nan var overarbetad & forsokte hitta tillbaka till sig sjalv igen, nagon som bara ville ga djupare i sina yogaupplevelser & meditation, nagon som hade svart med relationer osv osv osv.

alla helt vanliga manniskor, men sokare!
jag har alltid varit en sokare, staller mig sjalv en miljoner fragor som ar otroligt svara att svara pa, analyserar, overanalyserar ibland, men jag tycker desto mer jag befinner mig i spirituella omgivningar, desto mer sanningar bubblar det upp 
det ar vackert & det ar arligt

sanningar kan vara svara att tala om ibland, det blir kanslosamt, vi vagade vara arliga & beratta hur det verkligen lag till, vilket kandes otroligt skont efterat.

nar man ar barn ar man i skolan, omkring & med vanner mest hela tiden, det ar underbart nar man tanker tillbaka pa ens vanskaper man hade som liten, dom ar fina & arliga, mycket skratt, lek & kanslor
nar man haller pa att blir vuxen (pasatt&vis dar jag ar nu) blir allt sa mycket allvarligare, jag tycker mig ha svarare att finna akta vanskap
& de vanner jag har, forsoker jag verkligen halla kvar vid, for dom ar guld varda!
men det ar liksom sa mycket annat som ar i vagen, vart ska jag bo, hur ska jag forsorja mig, familj, vad ska jag gora av min tid?
?
?

vad jag kommer uppleva de narmaste manaderna kommer vara valdigt personligt, att leva i en gemenskap
tillsammans med andra manniskor, stotta varandra i vad man nu an upplever
Oppna mitt hjarta
alla som ar har, ar beredda att gora en djupdykning ner i sjalv for att se vad som finns dar & forsoka koppla ihop kropp & sjal


spannande! 

Tagresan till Kripalu var otroligt lang. jag fick spendera 4 timmar i Springfield vilket ar ett hood som jag inte riktigt kande mig helt komfortabel i.

En man som sag ut som en klassisk basketspelare, fick for sig att vi var polare
Nejdu, nu ska jag faktiskt ga & ta mig en bit mat, & da svarade han att det skulle minsann han med & foljde efter eftersom han var hog ville jag liksom inte tjafsa emot sa jag hade middag med honom. han pratade massa skumma saker & jag ville bara forsvinna darifran.

Tagresan tog nastan 10 timmar med 4 byten, & mina extrem tunga vaskor var jag helt utmattad & sista biten grat jag & tankte nej men fasen vad gor jag? jag borde inte vara har! jag borde vara hos stoffe, i trygga sverige, studera nara familjen bla. bla.

ja, utmattad & gnallig

men iallafall sa fort jag kom till Kripalu sa kande jag mig lugn som en filbunke igen, detta stallet ar tryggheten sjalvt!

jag berattar mera imorgon!

Min helg spenderade jag i Connecticut med flickorna, vilket var supermysigt, sommarvader hade vi & badade sa mycket som vi bara orkade i den nya poolen & pa kvallen lag vi i hottub och tittade pa stjarnorna. Otroliga lyckliga ogonblick, det ar verkligen som ett andra hem for mig, jag fick till&med mitt gamla aupair rum tillbaka. Baileyboo kande igen mig & jag gosade en hel del med honom.

Pa mandagen akte jag in till CITY och vandrade Manhattans gator upp & ner som sa manga ganger forr, men det lockar mig inte sa speciellt mycket langre, det slutade med att jag mest kande mig ensam & utmattad, jag hade lite glomt av hur mycket som ar "pa gang" i staden. Sa jag gick faktiskt & la mig.

Pa kvallen kom mina kara vanner Farah & Tami & hamtade mig (sjukt imponerad av Farahs korning & hur hon svor at alla gula taxicabbisar) & ibland tanker jag, eller ja ganska ofta att mitt liv ar en film, detta var ett sant moment!

Ofta liksom

man blir upplockad pa 11ave 23rd street Manhattan av tva goda vanner for en "ladies night out".

Vi hade middag & coctail i meat pack vilket brukade vara slaktarnas & kottmarknadernas omrade men som nu ar fylld av trendiga restauranger. Sa jag hade en akta American Burger & en drink, for det kommer droja manader innan jag far samka pa alcohol igen. Sen gick vi vidare for dessert, bestallde 3 klassiker som vi delade med skratt & gamla minnen, det var en kvall jag sent kommer glomma.

+ om ni ar i krokarna sa kolla in high line, det ar en gammal lang tagbana upphojd som dom gjort om till en lang park.

Klump i magen.
Stackars.
Tänker på alla kära vänner, & hoppas att ni mår bra.

När jag fick ett mejl där det stod att jag blivit antagen till Volontärprogrammet på Kripaly Yoga center i Stockbridge Massachusetts US of the A
ca 3 timmar från Wilton Norwalk där jag bodde under året 2009.
Jag har varit reserv så det är snabba ryck och jag måste meddela typ imorgon om jag kommer eller inte. 

det här är något jag velat göra i över 2 år, & jag kommer ihåg den dagen greg talade om för mig att det fanns ett ställe som kripalu, då fick jag lyckotårar.
& nu när jag har förstått att jag antagligen (om allt går rätt till) kommer hamna där har mitt hjärta slagit en massa dubbelslag & jag har hoppat & jublat, & ringt runt till mina kära.


men hur går det med skolan då?
jag tänkte att eftersom jag inte kom in i gbg och jag inte riktigt känner 100 för växjö, så är det väl bara till att go for it. jag kan ju söka in till våren igen, & hoppas på att jag kommer in på den skola jag vill.

Kripalu är alltså ett yoga/health center där vanliga människor kommer för att reflektera över sin vardag, meditera, träna spiritualitet, äta hälsosam mat & så vidare, dom har även yoga-teacher training, ayurveda & så bjuder dom in kända talare till seminarier.
Jag blev överlycklig när jag såg att både Deepak Chopra, Katie Byron står på höstens schema, jag har läst många av deras böcker och de är stora idoler för mig.

vi volontärer kommer ha egna yoga-klasser & happenings & på kvällarna anordnas olika evenemang som konserter & annat för alla på hela centret.
för mig låter det lite som ett paradis, & jag kan bara tänka mig alla fantastiska människor som befinner sig på denna plats & all kärlek som frodas!

hjälp! vad jag är lycklig men samtidigt rädd, att ens liv kan ändras så fort
mitt liv framförallt har en tendes att slänga in goda överraskningar på min väg, så står jag där & måste ta snabba häftiga beslut, & jag känner mig så duktig & framförallt modig.
men jag kan nog inte tacka nej till detta erbjudandet så isåfall åker jag i början på september & kommer tillbaka i början på januari. 

så det blir nog lite mer livin´large för mig iallafall.

roligt att läsa Bodil Jönssons tankar kring tid, jag kan inte annat än att hålla med många gånger.
det fick mig att tänka på iphonies
-jag vill jättegärna ha en iphonie dom verkar helt sjukt bra
men
jag ska försöka stå emot trycket så länge jag bara orkar & kan

"- jag har sparat så mycket tid sen jag köpte min iphonie, & man kan göra allt med den!"

ha? vadå sparat tid?
jo jag förstår,
man kan i princip göra allt, det är nästan så att jag tycker att dom är läskiga, jag är förvånad över att den inte går att doppa i vattnet för att mäta badtemperaturen.
men spara tid, nej det vet jag inte, jag hade nog facebookat, googlat & spelat hela tiden + att jag hade haft den med mig överallt & varit livrädd att förstöra den eftersom den kostat mig en förmögenhet.
min rosa gamla mobil däremot är det väl knappast någon som vill ha den kan ligga där den ligger ifred, & istället för att ha med den hela tiden försöker jag lägga den ifrån mig så mycket som möjligt.
där sparar jag tid!

mobiler överhuvudtaget är läskiga, när det knastrar i radion för att mobilen ligger för nära!
ha?
och så riktar jag den mickromagnetsika strålningen mot det allra viktigaste jag har mitt huvud.
jag vet inte om det är bevisat farligt i små mängder, skitsamma
vad händer när man använt en mobil i över 40 år? om man blir sjuk, kommer man fortfarande tycka att man sparat in massa tid genom att ha haft en mobil med sig vart man än går?
man kanske inte behöver vara tillgänglig HELA tiden, man kanske ska lämna telefonen hemma lite oftare!

& det gäller inte bara mobiler, det gäller all ny teknik, ska det inte sakta ner & lugna ner sig snart?
allt som uppfinns för att göra livet enklare för oss, och för att vi ska hinna med att använda ännu mer, konsumera ännu mer.
och vad kostar det inte att leva ett toppmodernt liv sen då?
hur mycket måste jag jobba för att ha råd att ha tid med det? är det värt de? och hur mycket tar vår jord skada av att vi ska hålla igång med det nyaste?

då får man fundera lite över om man vill vara en god eller en ond naturresurs.
det räcker med en sund tanke.


nu kom jag att tänka på något helt annat..

när jag gick på manhattans gator & frågade mig fram för att hitta olika platser så fick jag ofta svaret 
- it´s 5 blocks away you should take the subway! 
men om man åker några minuter under jorden, ser man ju ingenting & vips så är man där man ska men vart tog upplevelsen vägen? jo det klart det är ju en upplevelse att åka tunnelbana.
 

jag sätter väl mig lite på tvären ibland, men vad vet jag
sitter kanske där med en iphonie jag med om en månad, helt frälst
men än så länge är det inte så.

hur förhåller du dig till tiden? 

lärarprogrammet i göteborg har 700 någonting sökande, varav 184 är förstahandssökare.
60 personer blir antagna, (& jag är inte en av dom 60) men jag står som 13e reserv i urvalsgrupp 34 B1.

hur många urvalsgrupperfinns det om jag är i grupp 34? 34=x
hur stor är chansen att jag kommer in? =y
jag önskar att jag kunde ställa upp en ekvation på detta? kan någon hjälpa kanske, hjälp!


men jag blev antagen till grundlärarprogrammet klass 1-3 på växjös universitet, men jag är inte riktigt nöjd, det var mitt andrahandsval!

jag vill ju plugga i göteborg, i mitt huvud är det där jag bor
inte i växjö.
jag trodde att jag skulle veta helt klart nu vad som händer i höst, men det ligger fortfrande i någon annans händer, & det suger!
det känns inte så kul att leta & tacka ja till ett hem i växjö, när alla celler i min kropp hoppar högt så fort jag tänker på g.

aja det visar sig, tids nog! & kommer jag inte in i gbg så blir det säkert skitbra ändå!