roligt att läsa Bodil Jönssons tankar kring tid, jag kan inte annat än att hålla med många gånger.
det fick mig att tänka på iphonies
-jag vill jättegärna ha en iphonie dom verkar helt sjukt bra
men
jag ska försöka stå emot trycket så länge jag bara orkar & kan

"- jag har sparat så mycket tid sen jag köpte min iphonie, & man kan göra allt med den!"

ha? vadå sparat tid?
jo jag förstår,
man kan i princip göra allt, det är nästan så att jag tycker att dom är läskiga, jag är förvånad över att den inte går att doppa i vattnet för att mäta badtemperaturen.
men spara tid, nej det vet jag inte, jag hade nog facebookat, googlat & spelat hela tiden + att jag hade haft den med mig överallt & varit livrädd att förstöra den eftersom den kostat mig en förmögenhet.
min rosa gamla mobil däremot är det väl knappast någon som vill ha den kan ligga där den ligger ifred, & istället för att ha med den hela tiden försöker jag lägga den ifrån mig så mycket som möjligt.
där sparar jag tid!

mobiler överhuvudtaget är läskiga, när det knastrar i radion för att mobilen ligger för nära!
ha?
och så riktar jag den mickromagnetsika strålningen mot det allra viktigaste jag har mitt huvud.
jag vet inte om det är bevisat farligt i små mängder, skitsamma
vad händer när man använt en mobil i över 40 år? om man blir sjuk, kommer man fortfarande tycka att man sparat in massa tid genom att ha haft en mobil med sig vart man än går?
man kanske inte behöver vara tillgänglig HELA tiden, man kanske ska lämna telefonen hemma lite oftare!

& det gäller inte bara mobiler, det gäller all ny teknik, ska det inte sakta ner & lugna ner sig snart?
allt som uppfinns för att göra livet enklare för oss, och för att vi ska hinna med att använda ännu mer, konsumera ännu mer.
och vad kostar det inte att leva ett toppmodernt liv sen då?
hur mycket måste jag jobba för att ha råd att ha tid med det? är det värt de? och hur mycket tar vår jord skada av att vi ska hålla igång med det nyaste?

då får man fundera lite över om man vill vara en god eller en ond naturresurs.
det räcker med en sund tanke.


nu kom jag att tänka på något helt annat..

när jag gick på manhattans gator & frågade mig fram för att hitta olika platser så fick jag ofta svaret 
- it´s 5 blocks away you should take the subway! 
men om man åker några minuter under jorden, ser man ju ingenting & vips så är man där man ska men vart tog upplevelsen vägen? jo det klart det är ju en upplevelse att åka tunnelbana.
 

jag sätter väl mig lite på tvären ibland, men vad vet jag
sitter kanske där med en iphonie jag med om en månad, helt frälst
men än så länge är det inte så.

hur förhåller du dig till tiden?