jag hade ställt klockan på 7 imorse, men jag var så sömnig att jag sov lungt vidare eftersom att planen var att pumpa ut cvn till affärerena, så ingen stress.

så ringer Thomas från Grata och frågar om jag kan jobba på dagis, NU! så jag stressade som fan, på med kläder, mackan på bussen och när jag kom in på kontoret sa han att jag skulle vidare till en by utanför Oslo.

jag sprang runt hela stan för att först hitta buss stationen och när jag väl kom fram så missade jag den precis. fick då vänta 40 minuter på nästa buss, och så tog själva resan 40 minuter, så jag var väl på jobbet 11.30. det kändes ju inte så bra precis, men dom tog vänligt emot mig.

på golvet kröp det runt 12 små snoriga blöjmonster som precis hade fyllt 1 år. dom sken upp och tittade nyfiket på mig, jag blev såklart helt såld. så jag bar runt på dom små bebisarna så mycket jag bara kunde, körde barnvagn, bytte blöjor och lekte ute i snön.

det gick ju jättebra!

grata fungerar som en vikarie expidition, och det är ju kanske inte drömmen att inte veta om eller vart man ska jobba i morgondagen, och om man ska, bli väckt och stressa iväg någonstans, och så hittar jag ju inte så bra utanför centrala Oslo såklart. men det går! jag kan även bli inringd som servitris och barrista eftersom att jag har jobbat med det förut.

men det går åt rätt håll iallafall.

nu ska jag vila en liten stund!

love

jag har nog sökt alla jobb som går att söka, i fredes var jag på intervju, på tisdag ska jag på intervju, så vi får väl se nu i veckan hur det går.

den här gången är det inte som en matta som rycks undan under mina fötter, som det var när jag kom till USA förra året. då konstigt nog kändes det som att jag helt plötsligt inte visste vem jag var, utan alla mina grejor, kläder, vänner och familj var det väldigt ensamt till en början.

det blir lätt så att alla har sina olika roller bland vänner och familj, och man tar en del saker för givna. jag var nu tvungen att binda samman allt som jag var till ett, och kasta mig in i saker jag aldrig skulle gjort annars. det var jävligt tufft till en början, men ganska så snabbt kändes allting bättre. det var svårt att säga under årets gång hur jag förändrades, kunde liksom inte riktigt sätta fingret på det och fortfarande faller små pusselbitar på plats. jag har blivit väldigt självständig (ännu mera än jag faktiskt alltid varit) och jag tar mer hänsyn till vad jag verkligen vill göra.

nu, en vecka utan nästan någon kontakt med nära och kära (fb och msn räknas inte) så känns det skitjobbigt rent ut sagt. det känns just nu som att jag bara vill åka hem till mammas trygga famn. men jag är modig jag känner mig modig, och ska försöka ett litet tag till. jag tänker jag kan ju inte ge upp nu efter en vecka, vad skulle det vara för mening, vad skulle folk tro om jag kom tillbaka,
och jag vet man ska inte lyssna på vad folk säger, men det gör man ju alltid litegrann, ändå!
den här gången vet jag exakt vart jag har mig själv, vad jag kan och vad jag vill. än en gång gör det sig påmint hur mycket det betyder för mig att ha kärlek och vänslap omkring mig, hur mycket trygghet det ger.

men vad som händer mig i en sådan här situation är att jag gör saker som jag kanske inte skulle gjort annars. så i eftermiddag så har jag ordnat en träff, 5 stycken okända människor ska träffas för en fika. o ena sidan låter det helt galet o andra sidan är det sådant som får mig att verkligen känna mig levande.

beauty

thank you for your comments, makes me so so happy, when I discover them!

yesterday i was a little bit anxious and thought i just wanna go back home to my mommy, i slept on it and this morning i felt so strong and happy. almost like home, that says a lot about my experiences from travelling, that i easily gets the feeling i´m safe and home in a way, it´s a huge freedom.
i feel like i have to take risks, not to take a risk is my biggest fear, not to feel pain and adversity in life would be pointless, it makes me learn more about myself, life and love.
i walked out today it was snowing freezing cold, at first i didn´t have a map so i didn´t really have a clue where to go, but some nice people helped me. i got regristed at 3 different manpower thingis, and i´m gonna call them back tomorrow. i´m just hoping hoping hoping that i´m gonna find a job.
i live in a tiny but cozy apartment with a boy, he is very friendly, and i think we are going to become friends.

that´s everything for now

love/s

this day was pretty much amazing, i finally got to see my cousin
i asked my aunt if she ever bump into my godmother that i haven´t seen for many many years,
i know that my godmother has been asking for us too 
so me and my mum thought, why keep asking and wondering about someone you hold dear, 
we decided to just suprise her,
she was standing in the kitchen making pancakes for her little son,

we were all so happy and touched to see eachother again

i think people sometimes can be to proud for their own best, i try not to

forgive and forget


later
when i came home i checked my facebook quickly as usual,
and noticed a lot of congratilations on my friends wall
i screamed to my mum
- OMG one of my best friends is engaged, i thought 
when i read the hole text i realized she´s getting married, my heart almost stopped beating and i had to breath to calm down, i knew there was some plans but i was so happily suprised
then i just had to cry a little bit, just to honor this day

my mind can´t let it go, this beautiful friend and me walking the streets of manhattan, many times talking about how we gonna come to eachothers weddings,

probably i´s going to be something small just between the two of them,
but anyway, im so happy

this made my Monday a little bit extra special

a girl had a vision about how she wanted her room to look like
she decided to visit the basement, to go find some of her old things

as she was looking she found something interesting, a box she made in school when she was 11
the box was locked

she knew the key was hidden somewhere,
so she had to go through everything before she finally found the key


the box was a home for diaries

she brought 2 of the her favourite pictures aswell,

the girl once told her mum,
- this is one of the most beautiful pictures I have ever seen, it’s supposed to be a woman’s life path,


if you take a closer look
you can see the boy who walks his sheep, lies down to rest and to drink from the brook,
actually think it reminds her of a Paolo Coelho book

“The only thing that can make the dream impossible is the fear of failure”

at the ceiling she has balloons

she must be a explorer that likes to travel since she has a lightning peace of the world in her room

a kind person with a warm heart
the girl must be a princess because she knows she’s sleeping on a pea

 Rojje fixar



this christmas i got a unusual present
i can only use it once, and i´m going to use it tomorrow
there is a lady involved and there is cards
guess what
i´m going to see a fortune-teller, how exciting is that
kind of tickles in my stomack

i just rememberred last year when i visited my homecountry, just before i went to america
the old ones were talking
my mum asked about the old fortune teller she rememberred from her childhood living there
she used to walk from house to house, and look into peoples coffegrounds
10 minutes later she was actually walking outside
she had crooked back so she used a stick for walking, she only had one eye so she couldn´t barely see
i wanted her to look into my future, so i had to force down a small cop of coffe and put my finger in the grounds
she told different things about a secret, about my longwaytrip, about jealousy
and then she told me about an tall, older, brunette, man actually not boy, if i wasen´t on my way all the time, it could have been something
i always thought about someone, but now i know it wasen´t him the old lady was talking about