sunday at ipad photo show and a walk in central park

Lördag

Åker in till NY allaredan vid 9 tiden så jag verkligen skulle vara i tid, har kommit på att jag alltid är sen, verkligen, och trafiken här gör ju inte saken lättare att räkna ut hur lång tid det ska ta, jag tänker alltid att jag ska klara mig, tåget exempelvis missar jag oftast!


När jag gick park avenue upp hittade jag den här sötingen, lilla kitty ..


Det var enkelt & hitta galleriet, när jag kom in var det mycket folk som allaredan stod och väntade på Bruce Davidsons tal, vilket jag sett fram emot väldigt mycket.

Jaha, så där sitter jag i en stor men mörk vacker gammal sal som på minner om en kyrka och lyssnar på en av tidernas största fotograf, mitt i stan, och sirenerna tjuter utanför. Så tittar jag på allt folk omkring mig och tänker att oj vad jag är lyckligt lottad, som får vara här & uppleva detta. Påväg ut stöter jag på min lärare som faktiskt blir jätteglad & se mig kramar om mig och presenterar mig för sin vän, amerikanare är allt bra trevliga folk!

Jag träffar även en väldigt underlig men rar tant som hette Linn, hon berättade om hela sitt liv och även om ryssarnas intåg till landet, för en lång tid sedan, och hur dom utvecklade baletten genom saknaden till sitt land, baletten som fortfarande lever kvar i staden genom alla shower och bla bla bla...   


iallafall fotomässan var alldeles i min smak, verkligen! Salen var enorm & gallerier från hela landet hade kommit för att ställa ut sin konst. Jag ska visa er någon dag!
Tror nog aldrig jag har sett så många underliga men vackra människor på en och samma plats förut, någonsin!

(Central park är så vackert så det är inte klokt, speciellt på vårkanten när alla knoppar och vårblommor kikar fram)










(jag hade på mig paljettklänningen, mitt absoluta favoritplagg i hela världen just nu)




När det började bli kväll och jag inte fått i mig nån mat så började jag känna mig lite ensam & liten, så såg jag kärlek lite var & här, då ville jag bara att någon som jag tycker om skulle vara hos mig & ge mig en puss på pannan.

Väntandes på mitt tåg, kommer en dam & frågar om jag vill vara med & tävla om 500 dollar, så då fick jag stå och lura en repporter att jag var mäkta imponerad av ett nytt preventivmedel som egentligen lär vara rent livsfarligt! Lycka lycka lycka på pengarna!!!!

Medan jag står & filmas tycker jag hör mitt namn ropas, men nää vem skulle det vara, när jag senare sitter på tåget kommer ett gäng tjejer som jag träffade första veckan & sätter sig hos mig, då känns allt bättre igen.
c e & h hämtade upp mig på stationen så åkte vi till en restaurang och satt där hela kvällen, vi gjorde nog ett bra jobb med och charma in oss hos servitrisen för vi behövde inte betala vår dricka (det är tydligen så det funkar här)


(ursäkta värsta hemska blåa färgen)
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0