Wherever I lay my hat thats my home

Nu har det snart gått en vecka sen jag lämnade Sbg.
Flyget hit gick bra, jag mellanlandade på Island, fast jag sov nästan hela resan, så jag har inte haft alltför jobbig jet lag. Utbildning i 3 dagar, 120 Au pair flickor från hela Världen. Jag lärde mig jättemycket, Amerikansk barnuppfostran skiljer sig dock en aning från våran därhemma. Dom är för exempel mycket mer nogranna med vad deras barn får för intryck av tv, tv spel internet och grejor, många famijer har bestämt att max en halvtimmes tv tittande, data eller vad det nu är per dag, vilket är egentligen riktigt jävla bra!


Häromkvällen var vi på en guidad tur i New York, det var ju något alldeles alldeles speciellt.
När jag förstod vart jag verkligen var på väg fick jag en tår i ögat. Glädjetår då alltså, fast det var lite sorligt att uppleva det själv, utan mina bästa, fast iofs var jag ju inte själv för jag hade ju 100 Au pairer omkring mig.

Vi var på lite olika ställen, men när jag stod uppe på Rockerfeller fick jag nypa mig i armen, jag kan inte tro att jag äntligen är här, detta är min dröm som går i uppfyllelse, ni kan ju bara ana hur bra det känns.
Att se hela NY högt uppifrån jgjorde så att jag fick fjärilar i magen.




Nu är jag framme hos familjen och det känns jättebra, har inte haft hemlängtan en endaste gång hitills, fast jag brukar ju va ganska bra på detdäran! Men man vet ju aldrig..

Nu är jag väldans trött klockan är bara 22
Så godnatt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0