we do what we do to get by.

Jag har haft en helt oförglömlig helg.

I fredes var jag och tjejerna på kvällsskridskor, efter det åkte jag & Janina och träffade 2 killar som hon träffat på gymmet. Dom var så roliga, bjöd på drinkar, vi satt i flera timmar och bara snackade om allt och inget.


(Dublin låten)



Lördagen vaknade jag tidigt och gjorde iordning mig för en trip till New York, där skulle jag möta Josse och hennes 3 vänner. På tåget in hade jag 122 fjärilar i magen, jag kunde inte tro att 45 minuter bort dunkar storastadens puls. 
Hamnade bredvid en kille vi snackade hela vägen så tiden gick fort.
Jag var tvungen att ta tunnelbanan för att komma till hostellet, jag har väl aldrig åkt tunnelbana själv förut så jag hade inte en jävla aning om hur det funkade. Hittade inte en enda karta på stället heller, jag var skitförbannad och i upplösningstillstånd, men jag räknade till 10 och så hux flux gav en kille mig en karta.


När jag var framme kommer ett blondt litet yrväder, lilla Josse springandes mot mig, och vi var så glada & se varandra.

Sen började vi vår vandring till alla möjliga olika platser mestadels från kända filmer eftersom både jag o Josse är sånna geeks. Vi hamnade utanför lägenheten i Soho där Heath Ledger tog sitt liv för nästan ett år sedan, så sorligt, och en massa andra ställen såklart.

När det började närma sig kväll gick vi och tog middag och drink på Friday´s. Sen åkte vi till Hostelet och gjorde oss iordning inför kvällen. Där var ett tyskt filmteam, hängde runt i rummet bredvid så den tyska tjejen var helt till sig, helt lyrisk.

Tiden gick och vi fick himla brått, jag har längat så efter att få stå och vinka lite graciöst med handen i väntan på en yellow taxi, och det fick jag. Vi skulle möta promotern för kvällen, (kille som fixar in tjejer gratis på olika clubbar, bjuder på dricka, i gengäld ska vi röja på stället och visa att vi har kul) det är helt sjukt jag kan jag inte tro att det är sant när jag tänker på det.
Vi blev behandlade som värsta prinsessorna förutom att vi fick stå och vänta i kylan en stund innan vi blev insläppta, det var mycket folk och väldigt trångt, men dom spelade bra musik.

Vi fick en varsin drinkbiljett, jag beställde en Captain rom&cola såklart, men här är dom inte nådiga med spriten fyllde nästan hela glaset, jag bara stod och gapade.
Efter en stund var vårt bord färdigt och det kommer en dansande servitris med en litare vodka till vårt bord, på toppen sitter en sån sprutande raketgrej. På bordet står också olika juicer och läsk så att vi kan blanda våra egna drinkar. Vi svepte det så fort, jag var så törstig, och vi blev så fulla men det var väl de som var meningen.

Den ena tjejen frågade efter champagne och det fick vi fast, jag var inte med i det ögonblicket så jag blev utan, helt okey för mig iofs.

Där sprang runt en kille hela kvällen och såg jävligt viktig ut han var väldigt lång och såg bra ut, han påminde väldigt mycket om en kille jag kände. Alla tjejerna var galna i honom och det visade sig att han var "the owner".

Sen var det egentligen efterfest som gällde fast vi försökte skaka av oss killarna som bjudit in oss, så det slutade med frukost på Donkan. Kl 6 hade vi fått nog och var tillbaka på hostelet efter en hård natt.

Jag trodde aldrig att jag skulle vara människa efter 4 timmars sömn,men det gick bättre än jag trott alla var på benen och redo för ännu en dag i den stora staden.


Vi tog frukost på ett ställe och jag gosade in mig hos Josse som jag brukar göra hos bästisarna, klassiska sticka in handen under armen och lägga huvudet på axlen. Så blev jag jätteblödig och tårararna kom, sen skrattade jag och grät lite till. Det var första gången jag sen jag kom hit, det tycker jag är ganska duktigt, det var så skönt att få krama om någon som man känner och tycker om när man är ensam ute i den stora världen. Det är helt fantastiskt att vi fått uppleva ännu ett äventyr tillsammans Josse och jag.

Vi tog en promenad i Central Park, och mötte min kompis Hanna i Strawberrie Field där det finns en sak till minne av John Lennon. Sen gick vi hela dan, flera mil tror jag.


Underbar helg men så kall, så kall, tur att jag köpte gullemössan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0