plötsligt en dag började jag nynna på denna gamla dängan, titta noga det finns ett litet kodord..
 

Igår så slutade jag tidigt så jag & min nyfunna vän Tami åkte till stranden!

Då fick jag ett sms, de var från han, spelning i stan ikväll & utan att tänka mig för skrev jag..

Jag kommer!

Det blev eftermiddag, & jag höll på att dö av pirrighet, men inte kan man väl åka iväg sådär bara, & helt själv, då anlände mina hjärnspöken, hemska hemska försvinn!
Men jag tog på mig min "våga" klänning, den har jag alltid på mig när det är något som skrämmer mig lite, något som jag inte skulle gjort annars eller när jag bara känner mig ängslig, och det funkar alltid, ni har säkert sett den ..lilla gröna med fina blommor på ..

Efter goda vänners råd, bestämde jag mig för att åka i vilket fall som helst, hur mycket hade jag inte ångrat det annars, kanske!

Såklart missade jag tåget, så när jag kom in tog jag taxi, när jag åkte förbi pubben stod han utanför & rökte! Då släppte allt & jag kände mig jättelugn, så vi gick in, gillar´t!

Jag satt mest & njöt av att vara där jag var..han kom & pratade lite då & då..!

Sen var det dags för mig att åka hem, vi promenerade några blocks, han frågade om han fick kyssa mig, just do it already, det frågar man ju inte, det bara händer ju, knasboll!

Sen fångade han en taxi åt mig och jag satt mig på tåget hem..

Lyssnade på veronica maggio i lugn & ro när tåget plötsligt stannar..

Då kom det jag väntat på hela kvällen.. jag visste att något skulle hända bara för att jag inte talat om för mina föräldrar att jag åkt in till stan, jag får mig alltid små läxor här & där, jätteskönt verkligen!

Iallafall vi satt väl på tåget i nästan 2 & en halv timme, ett tag hade jag ren panik eftersom dom funderade på att ta oss tillbaka till New York, vad fan skulle jag då ta mig till liksom, jag skulle ju krama flickorna godmorgon bara några timmar senare!

Men så lättade stämmningen & alla i vagnen började småprata med varandra. Det satt en kille några rader framför mig som såg väldigt intressant ut, jag gick fram o satte mig vid han, det visade sig att han bodde inte långt ifrån där jag bor, och vi brukar gå till samma cafe.

Vi pratade & pratade tåget började rulla igen & plötsligt var det min station som jag höll på att missa totalt, jag sprang ut det fortaste jag kunde..

Så jag började gå & tåget började rulla, då kommer killen springandes efter, det var ju inte hans station så jag var ju tvungen & köra han hem "va fan skulle jag göra då" haha!
jättesöt såg lite ut som Pete Dorothy, fast fräschare..

Så jag var väl hemma framåt småtimmarna, men gud vilken underbar kväll...

Vi får väl se vad som händer & fötter, jag bara älskar att inte veta vad som kommer att ske näst, jag har mycket på gång & allting är så himla spännande just nu!

Jag känner mig så otroligt levande, och jag kan nog inte riktigt föreställa mig hur det kommer att bli när jag kommer hem till lilla sbg igen, jag vill inte vara "sån" men hur spännande är det på en scala liksom, nämen egentligen!