Jag vet till 100 procent att jag att jag inte är en säljare i själen, men det dök upp ett säljarjobb på ett företag som jag verkligen är intresserad av. Ett träningcenter, som verkligen har allt & det är svindyrt att träna på 800 spänn i månaden, vilket rån, men som sagt jättefräsht och fint. så på något sätt inbillade jag mig att det hela skulle gå skitbra och att jobbet skulle bli mitt!

(jag visste inte vad jag skulle ha på mig,
har 2 par jeans som passar och båda är det hål i så jag tog dom svarta som spruckit enormt bak i rumpan, men jag tänkte att det var ett säkrare kort eftersom han lär ju inte spana in den det första han gör så med ett par svarta strumpbyxor under gick det gansk bra)


iallafall så jag kom precis hem från intervjun, mannen som intervjuade var trevlig, men han ifrågasatte verkligen hela mitt liv, och grillade på som fan!
jag kunde inte gjort det bättre än vad jag gjorde & jag är jättestolt över mig själv!
men när vi var färdiga så lutade han sig tillbaka och sa lungt 
- om jag inte tyckt att du varit intressant så hade du inte varit här nu, men du är absolut inte någon säljare. (vilket jag också visste)
han sa att han tyckte jag hade passat väldgt bra i företaget, men att jag skulle söka andra anställningar som i receptionen och liknande. för det passade mer min personlighet.

haha ... jag känner mig lättad faktiskt, och ser detta som en prövning desto fler intervjuer man går på desto mer lär man sig såklart.

nu ska jag snart iväg och jobba..

ha en fin dag
love s